Trumpeter
(En King C-trumpet som pryder min köksvägg)
Trumpet, ja så var det den dagen när pappa hittade mig gråtandes på toaletten i kyrkan under en övning med blåsorkestern. Gången innan så hade han frågat om jag ville vara med och spela i blåsorkestern, som han då ledde, och det ville jag ju mer än gärna.
Men vad den lilla 7-åringen inte fattade var att han skulle få vara med alla andra kommande gånger också.
Under många år så var trumpeten mitt huvudinstrument började väl tuta när jag var 5-6 år. Lyckan var ju total när jag fick spela med dom stora pojkarna bara att få sitta bredvid Jörgen min stora trumpetidol var häftigt.
Trumpetandet följde mig länge och jag fick även förmånen att vara försökskanin för blivande bleckblåslärare på SMI i Stockholm där både pappa och Jörgen utbildade sig.
Trumpetläraren på SMI hette Erik Jakobsson och var 1:ste trumpetare i Norrköpings symfoniorkester. Erik tog mig under sina vingar och under flera år så körde pappa mig till honom i Getå för att jag skulle få lektioner, när jag sen blev lite äldre tog jag tåget till Norrköping och fick mina lektioner där.
Höjdpunkten var nog sen när det var dax för att “prya” (heter säkert något annat idag skolan har ju en viss tendens till att ändra allt hela tiden betygssystem hmmm..)
Under två veckor fick jag sitta med i symfoniorkestern och spela andra tumpet Erik hade gått i god för mig och fixat detta. B.la. så spelade vi “Rhapsody in Blue ” med Lars Roos som pianosolist.
Förutom kyrkans blåsorkester så spelade jag även i musikskolans storband som leddes av Ola Halvarsson en musikprofil som inspirerar många unga Katrineholmsmusiker.
I storbandet så var även mina klasskamrater Kalle och Carin med. På tal om Carin så heter hon numera Carin Gerhardsen och skriver riktigt spännande deckare läs dom om du inte redan gjort det. (Hammarbyserien)
En annan trumpeter är just TrumPeter som spelade trummor i mitt första egna lilla band ihop med Pär, Per, och Stefan om jag minns rätt. Vi uppträdde aldrig offentligt men kul hade vi.
Mycke trumpetande var det och när jag inte hade så mycke övningslust så mutade pappa mig 
Idag så har mitt trumpetande mer övergått till trumpetletande i skogen.
En kantarellmacka är aldrig fel
“Trumpetsvamp” akvarell av Helén Hjalmarsson